Vad är föräldra-
alienation?
Processen bakom
Föräldraalienation (engelska: Parental Alienation) beskriver en situation där ett barn gradvis eller plötsligt tar avstånd från, avvisar eller bryter kontakten med en förälder som barnet tidigare haft en nära och fungerande relation till. Det som utåt kan uppfattas som ett plötsligt avståndstagande är ofta resultatet av en process som pågått under lång tid, där barnets syn på den ena föräldern gradvis har förändrats.
Fenomenet uppmärksammas främst i samband med separationer, skilsmässor och vårdnadstvister, men kan även förekomma i andra familjekonstellationer. Föräldraalienation är ett tvärvetenskapligt område som berör psykologi, socialt arbete, barnrätt och familjejuridik.
Hur kan föräldraalienation yttra sig?
Föräldraalienation utvecklas vanligtvis över tid och handlar sällan om en enskild händelse. Forskning och klinisk erfarenhet har identifierat ett antal återkommande mönster som ofta förekommer vid föräldraalienation. Det är viktigt att förstå att enskilda konflikter, misstag eller negativa kommentarer inte i sig utgör föräldraalienation. Det som beskrivs i forskning och klinisk litteratur handlar i regel om ett återkommande och långvarigt mönster av beteenden som successivt påverkar barnets relation till den andra föräldern. Nedan kan du läsa om några mönster som kan finnas:
Exempel på beteenden hos en påverkande förälder
Nedvärderar eller talar negativt om den andra föräldern inför barnet.
Begränsar, försvårar eller saboterar umgänge och kontakt.
Förmedlar rädsla, skuld eller misstänksamhet kring den andra föräldern.
Försvårar barnets möjlighet att skapa eller behålla positiva minnen av den andra föräldern.
Förmedlar, direkt eller indirekt, att barnet förväntas välja sida i konflikten mellan föräldrarna.
Försvårar eller motverkar barnets positiva relation till den andra föräldern och dennes släkt och nätverk.
Exempel på beteenden hos barnet
Visar ett starkt och ihållande avståndstagande som inte står i proportion till tidigare erfarenheter av relationen.
Upprepar anklagelser eller argument som liknar den vuxnes språk och resonemang.
Saknar nyanser i sin syn på föräldrarna och beskriver den ena föräldern som enbart god och den andra som enbart dålig.
Försvarar den ena föräldern reflexmässigt och avfärdar den andra utan eftertanke.
Uttrycker skuld eller obehag inför att visa uppskattning, kärlek eller lojalitet mot den avvisade föräldern.
Avvisar även släktingar och andra närstående på den avvisade förälderns sida.
Det är viktigt att komma ihåg att dessa beteenden inte ensamma är tillräckliga för att fastställa att föräldraalienation förekommer. Varje familjesituation är unik och måste bedömas utifrån sina egna omständigheter. Barns avståndstagande kan också ha andra orsaker, exempelvis upplevelser av våld, försummelse, missbruk eller andra omsorgsbrister. Barnets trygghet och bästa måste därför alltid stå i centrum för bedömningen.
"Jag vill ha båda mina föräldrar i mitt liv"
Föräldraalienation och barnets rättigheter
Barn har enligt svensk lag och internationella konventioner rätt till en nära och god relation med båda sina föräldrar, förutsatt att det är förenligt med barnets bästa. När ett barn utan saklig grund förlorar kontakten med en förälder kan det få långsiktiga konsekvenser för barnets identitet, självkänsla och psykiska hälsa. Många forskare och yrkesverksamma ser därför föräldraalienation som en form av psykisk skada eller emotionell manipulation som främst drabbar barnet.
Den vetenskapliga debatten
Föräldraalienation är ett omdiskuterat område och det finns olika uppfattningar om hur fenomenet ska definieras, identifieras och hanteras.
Förespråkare menar att samhället behöver bli bättre på att upptäcka och motverka situationer där ett barn påverkas att avvisa en förälder utan saklig grund.
Kritiker framhåller att begreppet måste användas med stor försiktighet och att det finns en risk att det missbrukas i vårdnadstvister. De betonar vikten av att alltid utreda om barnets avståndstagande kan bero på verkliga erfarenheter av exempelvis våld, övergrepp, försummelse eller andra omsorgsbrister.
Hur hanteras frågan i Sverige?
Föräldraalienation är i dag inte en medicinsk diagnos och inte heller en egen juridisk term i svensk lagstiftning. Svenska domstolar och socialtjänster utgår i stället från “barnets bästa” och bedömer bland annat frågor om umgänge, kontakt och eventuellt umgängessabotage. Men vad är egentligen “barnets bästa” och vilken eller vilka tvärvetenskapliga kompetenser krävs för att avgöra det? Kan och bör en enskild socialsekreterare avgöra detta eller krävs det mer? I varje enskilt fall måste oftast en noggrann bedömning göras från flera olika legitimerade yrkeskategorier för att skilja mellan:
Obefogat avståndstagande
Där barnet påverkas att avvisa en förälder utan rimlig grund eller där kontakten med den ena föräldern begränsas utifrån uppfattningar, farhågor eller känslor som saknar tillräckligt sakligt stöd. Vid bedömningen behöver hänsyn tas till om barnets uppfattningar bygger på egna erfarenheter eller påverkan från omgivningen, om det finns objektiv bevisning som stödjer de påståenden som framförs, samt hur relationen mellan barnet och den avvisade föräldern tidigare har sett ut. Ett återkommande kännetecken som beskrivs i forskningen är att barnet kan använda argument, anklagelser eller formuleringar som framstår som vuxenpräglade och som ligger utanför barnets egen ålder, mognad eller erfarenhetsvärld.
En annan återkommande erfarenhet bland många föräldrar, forskare och yrkesverksamma som arbetar med dessa frågor är att subjektiva upplevelser, farhågor och konflikter ibland kan ges större betydelse i utredningar än objektivt verifierbara omständigheter, tillgänglig bevisning och barnets egna faktiska erfarenheter.
Berättigat avståndstagande
Där barnet skyddar sig från faktiska risker såsom våld, övergrepp, missbruk eller allvarliga omsorgsbrister.
Barnets trygghet och välbefinnande ska alltid vara den främsta utgångspunkten.
Samtidigt har frågan om barns rätt till båda sina föräldrar fått ökad uppmärksamhet internationellt. I Danmark har lagstiftningen under senare år utvecklats för att i större utsträckning främja barnets kontakt med båda föräldrarna efter en separation. Danska myndigheter har också fått utökade möjligheter att ingripa när samarbetssvårigheter eller konflikter riskerar att skada barnets relation till någon av föräldrarna. Utvecklingen speglar en växande medvetenhet om betydelsen av att barn, när det är förenligt med deras bästa, får möjlighet att behålla en nära och meningsfull relation till båda sina föräldrar.
PASG Nordic's syn
PASG Nordic verkar för ökad kunskap, forskning och professionell förståelse kring föräldraalienation och dess konsekvenser för barn och familjer. Organisationen arbetar för att barn ska få möjlighet att behålla trygga och meningsfulla relationer med båda sina föräldrar när det är förenligt med barnets bästa, samt för att yrkesverksamma ska få bättre verktyg att identifiera och hantera dessa komplexa familjesituationer.